Trots att det snart gått tjugofem år sedan Sveriges ratificering av Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter är okunskapen om minoriteterna fortfarande stor såväl i skolan som i samhället i stort. Europarådet (2024) har kritiserat Sverige för bristande uppföljning av undervisning om de nationella minoriteterna i skolan och för att det saknas relevant innehåll om minoriteternas historiska och nutida situation i de svenska lärarutbildningarna.

I föreliggande artikel diskuteras hur man med utgångspunkt i kritisk interkulturell pedagogik samt med inspiration av dekoloniserande läroprocesser inom urfolkspedagogiken inom ramen för en kurs på lärarutbildningen tillsammans med lärarstudenter kan skapa motberättelser för att utmana okunskap och fördomar om minoriteterna. Samtidigt finns det också dilemman i undervisningen och risken för att ett essentialistiskt kulturbegrepp kan befästas. Här kan dock strategisk essentialism som temporär strategi vara en möjlighet för att undvika tigandets historiografi när det gäller att behandla minoriteterna i undervisningen.