Det svenska teckenspråket är ett språk som funnits i Sverige under lång tid, men ändå har det inte status som ett nationellt minoritetsspråk. Många teck- enspråkstalare menar att de borde få samma språkliga rättigheter som infödda minoritetsgrupper. De tycker att dövhet inte i första hand bör ses som en funk- tionsnedsättning utan som en språklig och kulturell markör. De förespråkar ett etniskt synsätt och menar att teckenspråkiga bör ses som en folkgrupp. Till gruppen räknas också hörande teckenspråkstalare vars rättigheter bör värnas. Denna artikel beskriver det svenska teckenspråkets utveckling, språkets struktur och språkets ställning i det svenska samhället i ett språkvårdsperspektiv.