Han tyckte sig ha levt förgäves, indelte soldaten Käcksson, torparen och metallarbetaren Gustaf Ericsson från Södermanland, när han 1894 lämnade det jordiska. Ett långt livs bemödanden att teckna ned bygdens folkminnen hade inte tagits emot som han hoppats. Men det var nog bara så, att tiden inte var mogen. Efter honom fanns över 7 000 handskrivna sidor, personligt, kunnigt, utförligt och ofta roligt skildrande allt från barndop till skörd, dräkt, besvärjelser, visor och gåtor. Av dessa har fem fristående delar av hans anteckningar publicerats:

1. Arbete och redskap (utgiven 1989)
2. Livet i helg och söcken (utgiven 1990)
3. Tro, vantro, övertro (utgiven 1992)
4. Talesätt och gåtor (utgiven 1993)
5. Sockenbeskrivningar. Härad, Fogdö, Vansö, Länna och Dunker. (utgiven 1994)

I Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala förvaras en mycket omfattande vissamling, insamlad av Gustaf Ericsson, bosatt i Härad utanför Strängnäs. Ericsson, som var torpare och en man av folket, gjorde sina uppteckningar åt bland annat Södermanlands fornminnesförening. Samlingen torde vara en av de största vissamlingarna i landet.

Nu är denna samling uppordnad, och en förteckning – upplagd efter visornas typ – är gjord av arkivarien och visforskaren Katarina Hammarström för institutets räkning.

Förteckningen omfattar också de visuppteckningar av Ericsson som förvaras i Nordiska museets arkiv samt i Vitterhetsakademiens arkiv. I boken finns också en inledning om Gustaf Ericssons märkvärdiga gärning som vissamlare, skriven av Katarina Hammarström.